Dikter


      Gokarna, Indien 2020


En stor fläkt blåser luft

över axlarna

cikador låter, ingen uppkoppling

i fem dagar har jag varit här

omtumlande, smärtsamt, härligt.


Pilates på yogamattan

Mars intill månskära på rygg

nu vaknar fåglarna

stretcha hit, stretcha dit

aj, vänjer jag mig?


Utsträckt på en brits

tar emot värme, ja, kärlek

bit efter bit masseras

trygga händer känner kroppen

och dess minnen av liv och smärta. 


                        



Tre apor väntar i träden

medan kvinnor bygger stenmur

när blir kusten klar?

knoppar och skott äter de 

till doktorns förtvivlan.


Människor hämtar vatten, tvättar sig

en man sliter med sin båt i dyningarna

pilgrimer doppar sig i sari 

intill det svala templet i ockra

svetten rinner, varmt redan 


Silverhav

solen i zenith

Shivas öga i sanden

badande plaskande barn

mamman väntar i skuggan


                           



Affären full med kläder

hon är smal och klädd i sari

ser på sin lille son, den ende

som går med vit flagga utsträckt

längs en smal, trafikerad gata.


Ädelstenar på brickor

rökelse tänds på altarhyllan

och förs runt till var vrå

här ligger en regnbågspalett

stenar från hela landet.


Doft av hav

och bränningar

torrt gräs, lila blommor

på en klippa sitter en kvinna

och mediterar, solen sjunker 


                     



All den otämjda glädjekraften

stiger mot himlen med sången

som prisar okända gudar

den största längtan som finns är

att undgå ensamhet, att förenas.


I en glänta i djungeln

brinner en eld

mantrat sjungs av många

etthundraåtta gånger

ris och rökelse offras.


            i minnet

             bevarat

             värmen

              möten

                färg